Centralred.
Arenavädret
Speltips
ScoreCenter
LiveScore
Tabeller
TV-matcher
Guldskölden
SF-Shop
Sportresor 
Bettingpartners:
bet365
Betfair
Unibet
Bettingpartners:
bet365
Betfair
Unibet
|
Sheffield Wednesday - En fallen jätte Födelsen av en av Englands och därmed världens äldsta fotbollsklubbar skedde på kvällen den 4 september 1867. Faktum är att Sheffield är födelseplatsen för fotbollen som vi känner den. Redan innan Engelska fotbollförbundet bildades 1863 hade världens äldsta fotbollslag bildats i Sheffield. Sheffield FC, bildat 1857 och Hallam FC, grundat 1860. Intresset för Soccer, till skillnad från Football, som då förknippades mest med Rugby, var därmed grundlagt. Tillbaka till Sheffield Wednesday. Det var medlemmar i The Wednesday Cricket Club som samlats på The Adelphi Public House för att diskutera vad som kunde göras för at hålla samman cricketlagets medlemmar under vintern. Namnet The Wednesday Cricket Club kom sig av att spelarna som jobbade i stål- och knivindustrin tog ledigt en halvdag i veckan och det på onsdagar, vilket gav namnet till klubben. Puben låg i korsningen av Arundel Street och Sycamore Street mitt i staden som numera inhyser The Crucible Theatre. En lokal som blivit känd för att där hålls Världsmästerskapen i Snooker. Den som föreslog att Cricketklubben även skulle börja med fotboll hette John Pashley. Enligt hans ursprungsförslag skulle syftet med att börja med fotboll dels vara att hålla ihop laget över vintern, dels att hålla konditionen i trim över vintern. Fast redan på detta mycket tidiga stadium stod det klart att fotbollsavdelningen i klubben skulle klara sig alldeles på egen hand och till och med överta huvudrollen från Cricketen. På detta första möte valdes finansmannen Ben Chatterton till president, eller ordförande som vi skulle säga i Sverige. Till Klubbsekretare och lagkapten utsågs John Marsh. Klubbens färg på dräkterna skulle vara blått och vitt, färger som till denna dag alltid förknippats med Sheffield Wednesday. I oktober arrangerades en övningsmatch vid Highfield, som var klubbens hemort. Efter det var det dags för den allra första matchen för The Wednesday Football klubb (som klubben hette inledningsvis). Den spelades på Norfolk Park mot The Mechanics och vanns med 3 mål och 4 rouges mot noll. Vadå Rouges undrar ni? Jo, så här var det. På den tiden, 1867, så var det bara 4 yard, (3,6576 meter) mellan stolparna och ribban låg 3 feet (2,7432 meter) över marken. 4 yard ut från målstolparna stod ytterlige en stolpe som kallades rouge. Om ett skott passerade mellan både den yttre och inre stolpen, så gjordes en rouge. Om då en match slutade oavgjort i mål så var det lag som gjort flest rouges som vann. Detta något excentriska system försvann redan året efter och målramen har alltsedan dess haft måtten 8 yards brett och 8 feet högt. I februari 1868 var det dags för klubbens första tävlingsmatcher. The Wednesday deltog i The Cromwell Cup som sponsrades av en viss herr Oliver Cromwell som var chef på Theatre Royal i Sheffield. Cromwell spelade själv för laget The Garrick Club, som Wednesday besegrade med 1-0 efter förlängning i finalen på Bramall Lane. Det här var klubbens första prispokal någonsin. Under det kommande ett och halva decenniet (15 år) utvecklades klubben gradvis mot att bli ett fullfjädrat proffslag. Något som visade sig i form av tre triumfer i the Sheffield Challenge Cup, 1877, 1878 och 1881 och två segrar i The Wharncliffe Charity Cup, 1879 och 1882. Samt värvandet av den skotske yttern James Lang, en spelare som numera är erkänd som den första professionella spelaren i England. Under den här perioden fick två av klubbens mera framträdande spelare, bröderna William och Charles Clegg, spela i landslaget. De första Wednesdayspelarna som fick internationell status. När året 1883 ringde in var så Wednesday den dominerande klubben i Sheffield. Snabbt höll man på att växa ur den lokala fotbollen och började söka sig ut i landet för att spela. De hade börjat delta regelbundet i FA-Cupen och 1881/82 nådde laget till semifinal. Fast väl där satte Blackburn Rovers effektivt stopp för vidare avancemang genom att besegra Wednesday med 5-1. Notabelt i den här matchen var att Wednesday fick ta med sina egna målstolpar. Den sommaren (1882) kom så den mer eller mindre oundvikliga splittringen mellan fotbollen och cricketen. Fotbollsspelarna tyckte att det var de som hade framgång och drog in pengarna, medan Cricketen bara åt pengar. NÄRA WEDNESDAY FÖRSVANN FA-Cupens alltmer ökande popularitet och planerna på att börja med seriefotboll gjorde att många av Wednesdays rivaler sporrades till att bli rena proffslag. Något som Wednesday själva var tveksamma till att bli och därmed höll på att missa tåget helt och hållet. Riktigt krisartat blev det 1886/87 när man inte i tid anmält laget till FA-Cupen. Då hoppade en rad spelare av Wednesday, bland dem nyckelspelare som landslagspelarna Billy Mosforth, Tom Crawley och Harry Winterbottom. De bytte till ett lokalt fabrikslag, Lockwood Brothers som hade anmält sig i tid. När sedan samma spelare som hoppat av började tala om att bilda ett nytt professionellt lag, Sheffield Rovers, verkade det som att Wednesdays historia var över innan den riktigt hunnit börja. Efter långdragna diskussioner mellan den ledande “rebellen” Mosworth och presidenten i Wednesday, John Holmes, började Mosworth ändra uppfattning. På det möte där Sheffield Rovers skulle se till att slå fast professionalismen vädjade Crawley, en av de avhoppade spelarna, lidelsefullt att Wednesday skulle få en sista chans. Snabbt erbjöds spelarna nya vilkor, fem shilling för hemmamatcher och sju shilling och sex pence för bortamatcher och så kunde då krisen övervinnas och den 22 april 1887 blev The Wednesday en professionell klubb. (Tänk er att vi idag kanske hållit på Rovers, vilken hemsk tanke.) ARENA När nu klubben åter hade spelare var nästa steg att skaffa sig en egen hemmaarena. Hittills hade laget spelat på flera olika arenor, bland dem Bramall Lane och Sheaf House. Ett landområde intill järnvägen vid Queens Road hyrdes av Hertigen av Norfolk och fick namnet Olive Grove. Över £5000 (en stor summa då) satsades på att förvandla platsen till en fungerande arena för fotboll. Trots satsningen saknade arenan fortfarande omklädningsrum, så spelarna fick till en början byta om på de intilliggande pubarna Earl Of Arundel och Surrey Pub. Öppningsmatchen spelades mot Blackburn Rovers den 12 september 1887 och de 2000 åskådarna fick se en målrik match sluta oavgjort, 4-4. Wednesday gjorde första målet genom Mosforth men sedan gjorde Blackburn fyra raka innan Wednesday lyckades kämpa sig ikapp på slutet. I januari året efter kom 9000 åskådare till Olive Grove för att se Wednesday möta Preston i FA-Cupen, en match som slutade med bortaseger, 3-1. Än en gång var nu klubben redo att ta ett steg vidare i utvecklingen och man ansökte om att få bli medlemmar i Football League. En önskan som givetvis hade blivit än angelägnare sedan en rivaliserande klubb i staden bildats, Sheffield United. Fast presidenten Holmes fick se klubbens ansökan avslås, ett besked som dock inte avskräckte honom. När man inte fick vara med, lanserade man en egen alternativ liga, the Football Alliance, med 12 lag. Bland de lagen fanns blivande storheter som Newton Heath (numera kända som Manchester United), Small Heath (Birmingham City) och Nottingham Forest. Inte ens detta illustra sällskap kunde hindra Sheffield Wednesday från att krönas till vinnare av serien. Noterbart är att samtliga elva matcher hemma på Olive Grove vanns av Wednesday. Laget gick för första gången även till final i 1890 års FA-Cup, men där blev man krossade av Blackburn Rovers med hela 6-1. Vill man veta mer om de här första åren och vilka lag man mötte rekommenderas ett besök på The Owl THE FOOTBALL LEAGUE År 1892 blev så äntligen Wednesday invalda i ligan i samband med att man utökade den. Första matchen var borta mot Notts County och slutade med seger. Förste man att göra mål för Wednesday i ligan blev Tom Brandon. Accrington Stanley var första lag att komma till Olive Grove och blev hemskickade med 5-2 i baken. Sedan gick det knackigare under resten av premiärsäsongen och det krävdes seger i returmötet hemma mot Notts County i säsongens sista match för att ett nytt kontrakt kunde säkras. Därefter följde två säsonger som gick bättre i ligan och som bjöd på ytterligare två semifinaler i FA-Cupen. Något som indikerade att Wednesday var på väg att etablera sig som ett av de ledande lagen i England. Något som underströks 1886, då Wednesday för första gången vann FA-Cupen. Efter att ha slutat som 8 i ligan. återvände laget till nationalarenan Crystal Palace. Denna gång för att återvända därifrån som segrare efter att ett mål av Fred Spiksley såg till att Wolverhampton Wanderers förlorade. När det nya århundradet började närma sig började orosmolnen samlas över Wednesday. Olive Grove som låg intill järnvägen skulle bort. Järnvägsbolaget skulle lägga fler spår och sa upp arrendet. Som om inte det var nog så blev sista säsongen 1898/99 på Olive Grove katastrofal. Wednesday förlorade 18 av 34 matcher och åkte för första gången ur den högsta serien. Ett öde som var beseglat redan innan slutet av serien. Att påstå att klubbens framtid stod på spel var ingen överdrift. Räddningen var dock nära till hands. I början av april 1899 gavs nya aktier ut. Dessa drog in £5000. Samtidigt förhandlade klubben om en ny tomt i Owlertown, som låg i de nordvästra delarna av staden. Flytten från Olive Grove tvärsöver staden till Owlertown var inte populär hos alla fans. Faktum är att en omröstning som gjordes bland supportrarna visade att de föredrog att flytta till ett alternativt ställe i Carbrook. Men klubbens styrande ansåg att Owlertown var det perfekta stället att flytta till. Owlertown bestod då i stort sett bara av ängar och åkrar och var glest befolkat. Med en ny bas och det 19:e århundradet i antågande, hade Wednesdays öde för alltid ändrats. KÄLLOR: Sheffield Wednesdays officiella hemsida. The Owl Wednesday Historian. |
Annons:
