Siffrorna talar sitt tydliga språk när det gäller Ronaldo. Hans meritförteckning lever verkligen upp till smeknamnet "Il fenomeno", fenomenet. Hans första professionella klubb var den brasilianska storklubben Cruzeiro. Tolv mål där på 14 matcher förde honom efter ett år vidare till Holland. I PSV-tröjan fortsatte stortalangen, som hade blivit en erfarenhet rikare av att vara med i den brasilianska VM-trupp som tog VM-guld i USA 1994, att ösa in mål. 30 mål på 33 matcher första säsongen följdes upp av tolv baljor på 13 försök säsongen efter.
Denna makalösa målfabrikation gav förstås eko runt om i Europa bland storklubbarna och Barcelona såg till att försäkra sig om Ronaldos tjänster.

De skulle inte bli besvikna då brassen mäktade med imponerande 34 mål på 37 matcher. Hans i det närmaste ofattbara snitt på nästan ett mål per match höll med andra ord i sig.
Men trots det blev det bara en säsong i den blåröda dressen då Ronaldo styrde kosan mot Milano och Morattis storsatsande Inter. I och med Ronaldos påskrift såg Inter ut att göra en lysande investering. Lyckan skulle dock långt ifrån vara för evigt.

Förvisso fortsatte han sin vana trogen att sätta bollar bakom motståndarmålvakterna, det verkar liksom inte spela någon roll i vilken tröja han spelar eller vilka han möter. Mål blir det oavsett. Men efter 25 mål på 32 framträdanden i den erkänt svåra italienska ligan började problemen. Under den sommarens VM-slutspel i Frankrike råkade Ronaldo ut för en mystisk kollaps under finaldagen och det var in i det sista oklart om han skulle kunna spela. Något han till sist ändå gjorde men utan framgång. Frankrike plockade hem guldet och Ronaldos problem hade bara börjat.

Ronaldo hann med att näta 14 gånger på 19 matcher innan 1998/1999, men de efterföljande säsongerna blev ett rent helvete på grund av en knäskada. Ronaldo spelade bara sju matcher på två år och oturen grinade honom i ansiktet när han slog upp sin skada efter att ha kämpat sig tillbaka. Dessutom fick han, när han väl var tillbaka i spel, se den i det närmaste givna ligatiteln 2001/2002 rinna Inter ur händerna i den sista omgången. Efter den motgången valde Ronaldo, till många Intersupportrars stora vrede, att lämna Milano och återigen dra till Spanien. Den här gången till huvudstaden för spel i Real Madrid. Ett oerhört svek menade Interfansen och även folk inom klubben, som ansåg att brassestjärnan borde ha visat mer tacksamhet för det stöd han fick av klubben under sin långa skadefrånvaro. Inte blev han populärare i Katalonien heller då han valde Barcelonas ärkerival. Med andra ord var det en minst sagt kontroversiell övergång.

I Reals helvita ställ förnekade sig knappast Ronaldo. Det är bara att ta en titt på statistiken här ovan för att konstatera att målkänslan minsann fanns kvar trots skadeproblemen. Nu skulle i stället problem av annan fysisk natur ställa till det för honom då Reals nye tränare Fabio Capello inte uppskattade att brassen hade lagt på sig ett och annat extra kilo. Situationen blev till slut ohållbar och Milan tackade och tog emot. I januari 2007 blev övergången klar. Till mångas glädje, men även till mångas skepsis. Skulle Ronaldo kunna övervinna viktproblemen och åter komma i form?

Efter nio månader är det bara att konstatera att Ronaldo fortfarande är Il Fenomeno - han har stått för en positiv fotboll, med bland annat 7 mål och 6 assist på sina 14 matcher under våren 2007 och han hade en stor del i att Milan knep fjärdeplatsen i ligan.

Ronaldo har inte bara lyckats målmässigt i sina klubblag. Även i Brasiliens landslagsdress har han producerat mål. I VM 2002 blev han målskytt i finalen mot Tyskland och hela turneringens skyttekung med sina åtta mål. Något han följde upp med att i VM 2006 se till att bli VM-slutspelets bäste målskytt genom tiderna. Det tidigare rekordet på 14 mål hade Gerd Müller. Numera ståtar Ronaldo med 15 mål på tre slutspel (han spelade ju inte en enda minut 94), minst sagt imponerande.
Superbrassen har även blivit utsedd till världens bäste spelare av Fifa 1996, 1997 och 2002.