Varför Liverpool
Det är nog snarare så att Liverpool valde mig. Första kontakten togs runt 1988 under oklara omständigheter och med Glenn Hysén, Tipsextra och Hillsborough som satte laget på kartan kom vi allt närmare varandra i vårt förhållande. Har inget farsan-köpte-halsduk-ögonblick eller liknande att bjuda på, men så tror jag inte heller att kärlek och djupare förhållanden kan skapas annat än över tid.

Bästa Liverpoolminne
I stort sett varenda final de senaste fem åren, från straffavgörandet mot Birmingham, via Owenvändning mot Arsenal, bergochdalbanan mot Alavès, miraklet i Istanbul och sista delen i strafftrilogin mot West Ham maj 2006. Varenda gång vi har besegrat Manchester United och på senare tid Chelsea.

Värsta Liverpoolminne
För "ung" för Hillsborough så det får i stället bli den första Liverpoolförlusten som gjorde riktigt riktigt ont och det var när 1-0 tappades till 1-2 i slutminuterna mot Manchester United i FA-cupen 1998 (jag förlät aldrig vissa spelares "försvarsinsats" i samband med de två målen). Inte minst eftersom den rättmätiga segern i den matchen hade förhindrat deras trippel. I och för sig var hela deras väg mot den kantad av liknande händelser.

Favoritspelare (nuvarande)
Efter att ha sett favoriter som Xabi Alonso (fortfarande) och Javier Mascherano (inte längre) fly klubben är jag inte mer originell än Pepe Reinas attityd, Fernando Torres teknik och Steven Gerrards högstapotential, de fåtalet tillfällen vi får se den numera.

Favoritspelare (alla tider)
Ännu mer hopplöst svårt, men eftersom det var han som stack ut mest (och då inte bara genom att vara en av få mörkhyade spelare i England på den tiden) när jag började följa Liverpool och var både konstruktiv och en underhållare säger jag John Barnes.

Drömvärvning
Billy Liddell som vänsterytter och Stanley Matthews till höger. Vadå, kan bli svårt?

Egen fotbollskarriär
Ett prova-på-inhopp i en P11-match för Oddevold. Vi vann med 2-1 och jag drog mig tillbaka obesegrad.

Andra favoritlag
Engagemanget är högst blygsamt jämfört med Liverpool, men på den tiden när man "skulle ha ett lag i varje liga och division" valde jag Oddevold, IFK Göteborg, Ajax och Inter.

Intressen (förutom fotboll)
Språkets funktion och en smärre besatthet av ord i allmänhet; medvetandefilosofi, hur minnet och inlärning fungerar, neuropsykologi, skapandet av ett jag och en identitet samt dess relation till omvärlden och allt vad det innebär av frågor rörande frihet och ansvar; evolutionen och historiens mekanismer och drivkrafter; viss talteori (inte numerologi) och statistik; musik (fast det är snarare en passion än ett intresse). Ganska nära extra allt.

Äter helst
Lasagne har alltid varit en favorit, grillad oxbit med potatisgratäng, nyfångad fisk med färskpotatis och sedan kan jag inte nog understryka fäblessen för den svenska mackan. Vårt brödutbud saknar motstycke jämfört med varje matkultur jag har bekantat mig med och är tillsammans med svenska kvinnors skönhet det mest påtagliga när man sätter sin fot på hemmamark efter en utlandsvistelse.

Dricker helst
Rent vatten (den anonyma lyxvaran), inte för ljust öl, gomsegelmasserande rött vin och whisky (rökig, skotsk).

Lyssnar helst på
Taggtrådssnårig pop/rock (Built to Spill, Sonic Youth, Pavement, Mars Volta, Velvet Underground), bombastisk stråkgitarrljudvägg (Godspeed You Black Emperor, Dirty Three, Mono, Acid Mothers Temple), lager-på-lager-jazz (John Coltrane, Pharoah Sanders), otäckt-tajta-musiker-rock (Don Caballero, Directions In Music och hela Chicagoscenen), avskalat hjärtblottarömkande (Cat Power, Antony & The Johnstons, Leonard Cohen), skumma tyskar (Kraftwerk, Can, Faust), trummor-och-bas-rytmbaserat (Sly & The Family Stone, Funkadelic Isley Brothers, Aphex Twin, Dot, Mille Plateaux), jag-är-sviken-av-alla-tjejen-har-lämnat-mig-eller-bara-missförstådd-och-släng-på-lite-stomp (varenda svart soul- och blueslåt före -80), tillbaka till naturen (Fairport Convention, Tyrannosaurus Rex, Dungen), större-än-livet-produktioner (Phillysoul, Phil Spectorproducerat) alltför-långt-före-sin-tid-genier (Captain Beefheart, Todd Rundgren), kille med gitarr (herr och son Buckley, Nick Drake, Van Morrison, Neil Young t o m -70 (fast han var som bäst i Buffalo Springfield)) och det vanliga (Beatles, Rolling Stones, Led Zeppelin, Black Sabbath, Jimi Hendrix et c).

Läser helst
Författare som tar avstamp från eller landar i förgänglighet, absurditet och identitetsfrågor, ordekvilibrister, samhällsomstörtare samt skivrecensioner och ordböcker.

Okänd talang
Kan genom väggar och på mycket långt avstånd identifiera låtar trots minimalt med audiella ledtrådar. Något som gör att jag trots att jag inte störs har väldigt svårt att somna om någon spelar musik i närheten.