Liverpool Football Club | Premier League

Start
Artiklar

The Boot Room

Matcher
TV-matcher

Truppen
Spelarstatistik

Tabellen
Ligastatistik

Säsongsarkiv
Klubbhistorik
Anfield

Redaktionen
fill

Liverpool FC, som grundades 1892, är tveklöst Englands genom tiderna framgångsrikaste klubb. 18 gånger har Liverpools lagkapten fått höja bucklan som bevis på att klubben har vunnit ligan. Klubben har dessutom vunnit FA-cupen vid sex tillfällen, Ligacupen vid sju tillfällen, UEFA-cupen vid tre tillfällen och Europacupen eller Champions League vid fem tillfällen! Att alla dessa cupframångar dessutom kommit sedan 1973 vittnar om en stark vinnande tradition i klubben.

Liverpool FC grundades då det uppstod oenighet i en redan befintlig klubb, nämligen Everton. Everton var tvunget att hitta en ny arena år 1882 då regler ändrades och klubbens president, John Houlding, fick i uppdrag att undersöka saken. Det hela slutade med att Houlding ägde den nya arenan, Anfield, och Everton var tvunget att betala hyra till sin egen president samt till John Orrel som ägde marken där Anfield står. En hyreshöjning senare (samt en del andra meningsskiljaktigheter) så flyttade Everton helt sonika från Anfield. Kvar fanns John Houlding, John Orrel och en hypermodern arena. De båda herrarna bildade då en klubb själva med namnet Everton F.C. and Athletic Grounds i ett försök att helt enkelt ta över original-Evertons plats på fotbollskartan. Försöket misslyckades och namnet blev istället Liverpool FC.

Klubben började i Lancashire Association League och tränarens namn var John McKenna. McKenna var en av dem som tagit Houldings parti och som prefixet i hans efternamn antyder så var han bördig från Skottland. Detta gjorde att den första laguppställningen som representerade Liverpool FC bestod enbart av spelare från Skottland. Den första matchen slutade med en komfortabel seger mot Rotherham med hela 7-1 och den första historiske målskytten var Malcolm McVean. Efter det första året gjorde Liverpool återigen ett försök att tas upp i ligasystemet och denna gång godkändes ansökan. Den första säsongen i ligasystemet gick laget igenom säsongen obesegrade, i kvalfinalen besegrades sedan Newton Heath och Liverpool var klart för den högsta divisionen.

Den första sejouren blev dock kortvarig och i slutet av säsongen därpå spelade Liverpool återigen kvalfinal och fick även denna gång byta serie, nu handlade de om att ta ett steg neråt. Frånvaron från den högsta serien blev dock kortvarig och ett år senare var Liverpool tillbaka i finrummet. Inför säsongen 1898/99 så var det så dags att överge det blåvita ställ som klubben inlett med. Blått då det var tänkt att klubben skulle ersätta Everton, valet föll nu att spela i röda dräkter.

Säsongen 1900/01 så vann Liverpool sin första ligatitel och den andra dröjde bara ytterligare fem år och denna gång stod Liverpool som segrare efter att ha varit nykomlingar. Viktiga spelare det året var högeryttern Arthur Goddard som spelade samtliga matcher samt Joe Hewitt som blev klubbens bäste målskytt med 24 ligamål. Efter ligatiteln fick Anfield två nya läktare där den ena av dem var Spion Kop, läktaren fick sitt namn efter ett slag i Boerkriget där många soldater från Liverpool stupade.

Därefter följde några svåra år och det dröjde fram till 1914 då klubben nådde sin första FA-Cupfinal, Burnley gjorde dock matchens enda mål och bucklan fick inte följa med till Merseyside denna gång. Ett år senare nådde klubben en av sina absoluta bottennoteringar då det visade sig att förlusten i sista matchen mot Manchester United var en uppgjord tillställning. Manchester United behövde vinna för att inte åka ur och vann således med 2-0. När fusket uppdagades stängdes fyra spelare i vardera lag av på livstid.

Avstängningarna hävdes dock efter första världskriget och båda klubbarna fick stanna kvar i högsta serien. David Ashworth var ny lagledare och 1922 så bärgades den tredje ligatiteln och året därpå försvarades titeln. Ashworth hade lämnat under säsongen och Matt McQueen hade tagit över, under den nye tränaren så hade Liverpool högst begränsade framgångar och McQueen avgick 1928 på grund av dålig hälsa. Innan han slutade värvade han dock Gordon Hodgson som skulle komma att göra 241 mål på 377 matcher för Liverpool.

Georg Patterson tog över och Liverpool nådde inga högre höjder, 1936 slutade laget på nittonde plats och var nära att åka ur efter att bara ha vunnit tre av de sista tjugo matcherna. även Patterson fick sluta då han fick problem med hälsan och inte heller hans efterträdare George Kay kunde göra Liverpool till ett topplag innan det att andra världskriget satte stopp för fotbollsspel.

Ligaspelet upptogs igen 1946 och Liverpool gjorde en bra första säsong med bland annat Billy Liddell i laget och kunde våren 1947 lyfta pokalen som mästare. Titeln markerade inte starten på någon ny storhetstid och tränaren Georg Kay avgick i januari 1951 med hälsoproblem. Don Welsh tog över men fallet fortsatte och säsongen 53/54 kunde inte ens Liddell förhindra att Liverpool åkte ur den högsta serien. Säsongen därpå är den sämsta hittills och klubben slutade på en elfte plats i andradivisionen. Kay värvade Alan A'Court som fick följa med England till VM i Sverige men resultaten med Liverpool uteblev och Kay fick sparken våren 1956. Phil Taylor som var med och spelade hem ligatiteln 1947 tog nu över och efter tre år i division två lämnade han klubben som den ende tränare som tränat klubben utan att ha gjort det i högsta serien. Han värvade Roger Hunt innan han lämnade tränarposten i november 1959.

Bill Shankly tog över klubben i dåvarande Division II 1959 och klarade 1962 av att föra Liverpool tillbaka till Division I. Under sina 15 år som manager lyckades Shankly inte bara föra Liverpool upp från andradivisionen, han skapade dessutom ett mycket bra lag och inte minst, han skapade det spel som Liverpool har haft så stora framgångar med under som följande 40 åren. Under Shanklys ledning lyckades Liverpool vinna ligan igen 1964. Det hade då gått 17 år sedan den senaste triumfen.

Liverpool vann ligan ytterligare två gånger under Shanklys ledning. Man vann dessutom FA-cupen två gånger och inte minst, Shankly ledde laget till den första segern i någon av de europeiska cuperna när man 1973 vann UEFA-cupen. 1974 tackade så Bill Shankly för sig och lämnade över till nästa
legend: Bob Paisley.

Det är kanske fel att säga att Bob Paisley kom till ett dukat bord när han tog över klubben, men sanningen är den att han bara fortsatte på den av Shankly inslagna vägen, och gissa om det gick bra! Under Paisleys ledning så hade Liverpool sin verkliga storhetsperiod och under sina tio år som manager för Liverpool vann han ligan vid sex tillfällen!

Paisley var också den förste managern att leda Liverpool till seger i Europacupen. Det skedde 1977 då man besegrade Borussia Mönchengladbach med 3-1 i finalen. Man fortsatte sedan med att även vinna Supercupen. När Paisley slutade 1983 så rullade klubben på i samma gamla hjulspår som hade fungerat i så många år, men sju år senare så dök det upp en man som förstörde tjugo års arbeta på en enda säsong.
Den mannen var Graeme Souness.

På något sätt lyckade denne gamle Liverpoolspelare ta bort allt det som varit utmärkande för Liverpool. Passningsspelet och spelglädjen var som bortblåst. Det framstår som ett mysterium att han lyckades hålla sig kvar i fyra säsonger.
Souness lyckades vinna FA-cupen 1992, men det var också allt positivt han tillförde klubben.

Det negativa som kom med Souness satt kvar i klubben under många år, och det var först när man letade upp en tränare som inte kom från de egna leden som klubben lyckades vända den negativa trenden. Den mannen var fransmannen GÃ©rard Houllier som kom till säsongen 1998.

Under det första halvåret i klubben delade Houllier ansvaret med Roy Evans, men efter en hel del dåliga resultat avgick Evans och Houllier tog ensam över ansvaret. Detta var i november 1998. Inför sin första riktigta säsong som ansvarig för Liverpool fick Houllier utstå en hel del kritik för att han köpte så många nya spelare och spenderade ca £25M, men det gav resultat. Med fem omgångar kvar att spela så behövdes bara två poäng till för att kvalificera laget för spel i Champions League, men det lyckades tyvärr inte.
Laget slutade dock på en klart godkänd fjärde plats i ligan och det börjar se lite ljusare ut för den gamla klassiska klubben igen.

Under den andra hela säsongen som ensam chef på Anfield gick Houllier rakt in i historieböckerna, då han ledde laget fram till en historisk trippel. Liverpool vann nämligen Carling Cup efter ett straffdrama mot Birmingham i finalen i Cardiff, FA-cupen efter att ha vänt 0-1 till seger med 2-1 mot Arsenal också det i Cardiff, och man slutade segerraden genom att efter förlängning besegra spanska Alavés i UEFA-cupfinalen i Dortmund, en prestation som inte ens de klassiska upplagorna av Liverpool mäktade med. Laget avslutade också säsongen mycket bra genom att i sista omgången i ligan besegra Charlton i London med 4-0 och lyckades därmed kvalificera sig för spel i Champions League för första gången efter en tredjeplats i ligan.

Efter de stora framgångarna under säsongen 2000/2001 så valde Houllier att bara att köpa in en spelare inför säsongen 2001/2002, John Arne Riise. Under säsongen så kom dock också Jerzy Dudek, Chris Kirkland och Abel Xavier till klubben. Det mest anmärkningsvärda var dock försäljningarna av Jamie Redknapp och Robbie Fowler. Houllier hade inför säsongen som målsättning att kvalificera klubben till Champions League, och bortsett från en dålig period under jul och nyår så var Liverpool mycket stabila. Liverpool hade faktiskt med tre omgångar kvar fortfarande chansen att vinna ligan, men man fick till slut nöja sig med andra plats, efter segrande Arsenal.

Under den första säsongen i Champions League någonsin så lyckades också klubben över förväntan. Man tog sig ända till kvartsfinal, trots motståndare som Borussia Dortmund, AS Roma, Barcelona och Galatasaray redan under de två gruppspelen. I kvartsfinalen blev det dock till slut förlust mot tyska Bayer Leverkusen med sammanlagt 4-3. Totalt sätt bra insatser i både liga och Champions League alltså och dessutom inleddes säsongen med att vinna både Charity Shield och Supercupen, så det blev trots allt två nya pokaler i museet på Anfield.

Efter ett par fantastiskt fina säsonger för Liverpools del så blev sedan säsongen 2002/03 en stor besvikelse. De tre nyförvärven Salif Diao, El-Hadji Diouf och Bruno Cheyrou kunde inte leva upp till de högt ställda förväntningarna och trots den bästa starten på 50 år i ligaspelet med tolv raka matcher utan förlust så gick i stort sett resten av säsongen i moll. Det blev till slut en femteplats i ligan, efter att Liverpool i sista matchen förlorat borta mot Chelsea vilket innebar missat kvalplats till Champions League säsongen 2003/04.

Spelet i Champions League 2002/03 blev heller inte speciellt lyckat och Liverpool slogs ut redan i det inledande gruppspelet av Valencia och Basel. Fortsättningen i UEFA-cupen var något bättre, men tog stopp i kvartsfinalen mot Celtic. Glädjande under säsongen var dock att klubben tog sin andra inteckning i Carling Cup på tre år efter att man besegrat Manchester United i finalen med 2-0.

Efter ett stort kliv tillbaka under säsongen 2002/03 så blev säsongen 2003/04 "make or break" för Houllier. Han hämtade inför säsongen in Steve Finnan och Harry Kewell, liksom de sedan tidigare klara Anthony Le Tallec och Florent Sinama-Pongolle. Liverpool inledde ligaspelet skapligt, trots att det tog fyra matcher innan första segern kom, men i och med förlusten hemma mot Arsenal i början av oktober så var chansen att vinna ligan i stort sett borta. Trots fortsatt skapligt spel med många målchanser så ville det sig inte alls för Liverpool resten av säsongen och man halkade allt längre efter "de tre stora" men man blev i alla fall till slut "best of the rest" när man med en match kvar säkrade fjärdeplatsen och därmed också kvalspel till Champions League. Liverpool slutade dock hela 30 poäng efter ligasegrarna Arsenal och 15 poäng från tredjeplatsen.

I cupspelet blev det sorti tidigt i Carling Cup efter förlust hemma mot Bolton, och i FA-cupen vann man bara två matcher innan Portsmouth blev för svåra. I UEFA-cupen blev det respass i kvartsfinalen mot det första egentliga motståndet Olympic Marseille. Ytterligare en misslyckad säsong alltså, och bara en dryg vecka efter den sista sparken mot Newcastle så meddelade VD Rick Parry att klubben och Houllier brutit med varandra ett år innan Houlliers kontrakt skulle löpa ut. Ny manager blev efter en mängd spekulationer Valencias mästartränare Rafael Benítez.

Benítez satte omedelbart en spansk prägel på laget, bland annat genom köp av flera landsmän som Xabi Alonso, Pepe Reina, Josemi och Luis Garcia. Spelmässigt inleddes året ganska skralt, och ligaspelet blev egentligen aldrig bättre under säsongen och Liverpool slutade på en svag femteplats, till och med efter Everton. Carling Cup gav en finalförlust mot Chelsea, medan en ovan Benítez inte insåg varken svårigheterna eller betydelsen av FA-cupen, något som innebar förlust redan i första omgången mot Burnley.

Allt vägdes dock upp en fantastisk dag i maj på Atatürkstadion i Istanbul när Liverpool svarade för den mest fantastiska insatsen i Champions Leagues historia när laget trots underläge med 0-3 i paus mot Milan gick vinnande från matchen efter straffar och bärgade klubbens femte seger i den finaste av Europacuperna.

Med pengarna från segern i Champions League säsongen innan så var det många som förväntade sig flera och dyra nyförvärv inför säsongen 2005/06, men jakten på spelare gick dåligt för Benítez och styrelsen, och egentligen kan man bara räkna in Peter Crouch och Mohamed Sissoko på pluskontot.
Ligaspelet inleddes sedan lika illa som den föregående säsongen och laget stod efter fyra matcher på 6 poäng, vilket i sig är godkänt, men målskillnaden var häpnadsväckande 1-0.

Spelet tog sig dock och efter två sviter på över tio matcher med raka segrar under säsongen så slutade man till sist på en tredjeplats i ligan med 82 poäng, vilket då var den högsta placering som klubben uppnått i Premier League. Man minskade också gapet upp till ligasegrarna med två tredjedelar jämfört med säsongen innan. I cupspelet var det sedan lite blandad kompott. I Champions League avancerade man ganska säkert från en svår grupp, men sedan tog det tvärstopp redan i åttondelen då Benfica blev för svåra.
I Carling Cup, som var den turnering som Benítez detta år valde att nedprioritera, blev det respass direkt men två cupsegrar kunde man ändå räkna in. Dels i Supercupen innan säsongen började då man besegrade CSKA Moskva och dels i FA-cupen där man efter ett nytt straffdrama, denna gång mot West Ham, tog klubbens sjunde inteckning i världens äldsta fotbollsturnering.

Källor:
www.lfchistory.net
www.liverweb.org.uk
en.wikipedia.org