Det är inte lätt att veta i vilken ände jag ska börja. Helt klart är att alla som fanns på Söderstadion denna kväll omedelbart visste om att man fick uppleva något stort. Exakt när det hände. Något som det skulle talas om i framtiden. Något man gärna återvänder till när det känns tungt.
Det hade inte varit möjligt om inte alla små detaljer före hade inträffat. Exakt så som de gjorde. T.ex. om Trelleborgarna gjort avsparken på ett annat sätt. Eller om bollkallen valt att kasta in bollen som först sköts ut. Eller...
Nu efteråt måste jag säga att:
- Det var ta mig tusan något andligt, eller kosmiskt över dessa två gudomliga sekunder. Berusande! Elektriskt! Än går det vågor på Hammarby sjö!

Men vi tar det från början. En halvtimme innan match började min mage kalla på uppmärksamhet. Då kändes det bra att veta att i sponsorrummet inne på Hovet finns ett par muggar som inte brukar vara så välbesökta. Sagt och gjort. Här sitter jag i godan ro och lägger en kabel, så ringer mobiltelefonen.
- Helvete! Den ligger i min väska, men efter lite bökande får jag fram den. Det är Per som ringer och jag berättar min position och säger:
- It's a dirty job osv..

När jag är klar beger jag mig omedelbart upp på läktaren, på vägen hinner jag lägga i tjugo spänn i tifohinken. Efter ett tag intar jag min plats och den nervösa väntan började. Mats kom och inte kändes det bättre då, eftersom han inte sett någon vinst på Söderstadion i år (inte förra året heller för den delen).

Så var det dags. Slantsinglingen vann Lasse Eriksson, eftersom Trelleborgs debuterande målvakt Fredrik Persson fick sidan som innebar sol i ögonen.

Avspark
Domaren Åke Andereasson blåser igång spelet. Trelleborg centrar genom att peta bollen 47 cm. framåt och sedan slå ner den till egen planhalva.
När bollen rullat ner till utkanten av mittcirkelns vita linje drar en Trelleborgsspelare till bollen direkt, den far ut över sidlinjen på vänsterkanten.

4 sek.
Bollen träffar R:et i logon för "Rockklassiker". Hella springer för att ta emot bollen av en bollkalle. Eftersom bollkallen troligtvis saknade tålamod, kastar han en annan boll till Hella. Omedelbart därefter fångar han den utskjutna bollen innan den hinner studsa två gånger. Briljant jobbat av bollkallen.

7 sek.
Efter att ha tvekat två gånger så skickar Hella upp bollen mot mittlinjen på vänsterkanten. Den studsar upp framför Micke Andersson, som valt att löpa ifrån bollen för att istället ta emot den på uppstudsen. Men studsen blir för hög och bollen snuddar endast retfullt Mickes blonda kalufs.
Istället nickar en i Trelleborg bollen rakt upp i luften och då får Micke chansen att nicka igen och den tar han.

12 sek.
Bollen far upp igen och på nedvägen får Trelleborgsspelaren äntligen bort bollen med vänsterfoten. Rakt upp i luften och ner mot Mika Kottila och Hella. Vem tror ni vinner den duellen. Bägge hoppar upp och Mika nickar ner bollen mot Hammarbys försvar.

15 sek.
Johan Andersson skjuter direkt upp bollen till Hammarbys anfallare och indirekt bäddar han för att för all framtid bli ihågkommen av Hammarbys supportrar.
Den far i en lyra upp mot Hermansson och studsar ned precis framför honom. Han försöker nå bollen med huvudet på uppstudsen och lyckas med det, men samtidigt blir han knuffad och lite lätt fasthållen av en Trelleborgsspelare.

18 sek.
Andreas försökte nå Kennedy med sin nick men bollen fick ingen egentlig fart utan en Trelleborgsspelare hinner emellan.

21 sek.
Domaren som avvaktat med att blåsa frispark, blåser i sin pipa. Och fotbollshistoria kommer att kunna skrivas. Spelet har stannat upp och bollen går till Peter Holm som rullar ner den mot brottsplatsen.

26 sek.
Men den rullar lite för långt och Micke Andersson tar emot den med högerfoten och smeker iväg den nonchalant bakom sitt eget vänsterben.

30 sek.
Jonas Andersson verkar kåt på att ta frisparken för han greppar bollen direkt med händerna och tar några steg bakåt till den plats som domaren står och pekar på. Trettiotvå meter ifrån straffområdet.

32 sek.
Johan sluter upp, Fursth kommer springande och även Kennedy är framme och säger något. I bakgrunden släntrar även Hella fram.

35 sek.
Efter att ha övervägt möjligheterna har Johan bestämt sig. Han tar upp bollen, snurrar lite försiktigt på den och lägger den tillrätta. Tar sedan några steg bakåt. Då är Fursth framme och fingrar lite på bollen. Jag vet inte om han säger något till den, men det är mycket möjligt. Samtidigt håller Trelleborg på att ställa upp en mur på tre man.

44 sek.
Domaren börjar stega upp avståndet mellan boll och mur. Markstedt och Micke Andersson ställer sig bredvid Trelleborgsmuren, på höger sida.

52 sek.
Johan står och avvaktar med Fursth på sin högersida och Jonas Andersson på sin vänstersida. Bägge drömmer nog om att få slå frisparken, men innerst inne vet de att det är helt rätt att Johan ska slå den.

57 sek.
Jonas Andersson ger upp och springer ned mot straffområdet för att inta en bättre position. Peter Holm står och betraktar skådespelet på behörigt avstånd. En av de tre spelarna i Trelleborgs mur springer över och ställer sig bredvid Markstedt.

Det ligger något magiskt över den här fjärdedelen av planen. Precis där bollen ligger och svalkar sig är det skugga. Men nästan direkt efter är planen slösaktigt solbeströdd. Som någon märklig skarv. Och ljuset är som tusen strålkastare som samtliga vill påkalla allas uppmärksamhet, att snart dras scenen upp och ni kommer få vara med om något fantastiskt.
- Får jag be om största möjliga tystnad!

1 min 1 sek.
Johan tar sats, fem korta steg. Ett, två, tre, fyra och EXPLOSION. Foten träffar bollen så perfekt att det blir öronbedövande tyst. Det är som om jag befann mig på en annan planet, eller i en annan dimension. Tiden har upphört. Jag kan göra vad jag vill utan att flytta på mig. Plötsligt blir jag hungrig och beslutar mig för att köpa en korv. Det var gott om tid. Bollen ligger fint i luften 29 meter från mål och var på väg i en stadig bana mot sitt öde.

Ner för trappan och beställer en korv, samtidigt säger jag åt de som kommer sent att skynda sig på. Det är mål på gång och inte vilket mål som helst. Och medan korven fixades till passade jag på att gå på muggen.
Tillbaka igen för betala, men "va faan", plånboken ligger i min väska uppe på läktaren.
Snabbt uppe och samtidigt passar jag på att kolla bollbanan. 16 meter kvar till mål och den har intagit en curlande bana åt höger. Men vad är det jag ser. Försöker Kennedy nicka bollen. Det får inte vara sant. I så fall blir han ju medvetslös. Nej, det är nog bara en reflexrörelse. Den seglar över Kennedys huvud och forsätter lugnt sin färd.
Ner och pröjsa och upp igen. På plats ser jag att det är 4 meter kvar och därför hinner jag även ta en prilla. Samtidigt som jag filosoferade över följande.

När jag var här för 37 år sedan och såg Nacka skruva in sin hörna, då fattade jag inte hur stort det var. Att det skulle bli ett mål att återkomma till många, många gånger i livet. Och att den händelsen till och med skulle få namnge en plats på Södermalm. "Nackas Hörna".
Nu däremot var det skillnad. Nu förstod jag vad jag skulle få bevittna. Hinner även fundera över om Johan Andersson kommer att föräras en plats på Stockholmskartan. En park kanske, som i så fall skulle kunna heta Danken´s park.

Skit samma nu är det dags att njuta av konstverket. Och plötsligt dyker det upp en inre bild av Falconballongen som seglar omkring på Stockholmshimlen.
- Varför??

1 min 2 sek.
Bollen tar i ribban och resten är som man brukar säga, historia…

Danke(n) schön!

LåN